mandag 25. februar 2008

Ett vackert minne


enkla Z skrivar i en kommentar till mig något som skulla tyda på att jag skulle känna kändisar i Stockholm. Men det var endast ett misförstånd. Men det är en artist i Stockholm som jag faktisk har dårligt samvete för. Han gav mig så mycket ock jag har inte gitt nånting tillbaks, inte engång ett tack... Jag bröt mitt löfte till honnom. Jag lovade att jag skulle besöka honnom om jag var i Stockholm, något jag inte gjorde själv om jag bodde i Stockholm i 7 år, 7 år efter att jag hadde träffade honnom.


Det börjar med att en kompis ock jag vill sykla til Skærgårdsgospel i Kragerø, Norge. Det här er länge sen. Det må vara 25 år sen nu. Vi var ca. 16 år gamle. Ock det var en rolig tur, men vi sycklade inte så mycket. På turen som var kansje på 20 mil, så fick vi hajk med en båt, två bilar ock en långradare. Men vi kom fram i varje fall.
Det var en fin vecka som det brukade vara på Skjärgårdsgospelet. Ock hem skulle vi få sitta på med husorkesteret som var på Skjærgårsgospelet. Vi var så heldiga att dom bodde i samme stad som oss.

På vegen till Oslo så kom vi över en bilolycka. Ock det var några artister från Skjærgårdgospelet . I varje fall, Ingmar Olsson ock två från gruppen "License" fick sitta på med oss, dvs. husorkesteret bil som körde dom till Oslo.

Jag kände inte till Ingmar Olsson då, men de två pojkerna från License hadde vi truffet inte så lång tid tillbaks. Engång dom hadde spelat tilsammans med Roland Utbult hadde min kompis ock jag hjulpet dom med övernattning efteråt. Hemma hos min kompis som jag övernattade hos, hos en prästdotter ock hennes bror som också var mycket musikintereserad.

Jag såg säkert bortkommen ut där jag satt i bilen till husorkesteret. Jag var trött ock hungrig, ock sa inte mycket. Men Ingmar Olsson var trevlig imot mig endå. Ock jag känner inte honnom, men han sa till mig att han kände för mig som sin egen syster. Ock så var han mycket poetisk. Han förtalde de vackraste dikter jag någonsinne har hört. Många, många... ock alt handlade om kärlek. Jag som kände mig som en bortkommen sau, var inte osynlig endå. Jag kände inte att jag var verd alt som hände, ock när Ingmar Olsson skulle gå så sa han till mig att jag måtte lova att besöka honnom om jag kom till Stockholm. Jag sa til honnom att han då kansje inte kom i håg mig. men han sa jag skulle bara berätta om denna turen, så ville han komma ihåg mig, ock jag lovade.

Det er ett dyrebart minne för mig, för han fick mig att känna mig älskad. Som en syster, som en människa. ord kan bety så mycket. Samme kärlek fant jag i Jesus några år efter. Den kärleken har aldri svikit. Men jag känner att jag aldri har fått tacka Ingmar Olsson för vad han gjorde för mig. Jag har dårligt samvete för att jag inte har fått tacka. Det ende jag har gjort är att bryte ett löfte. Det är litt som med Gud också. jag sviker, men Gud är kärlek endå. Förlåt mig.

"Du vet väl om att du är värdefull", är säkert lika känd i Norge som i Sverige. Ock det är en sång som alltid är lika vacker.


Ingemar Olsson

Du vet väl om att du är värdefull
Att du är viktig här och nu
Att du är älskad för din egen skull
För ingen annan är som du
*
Det finns alltför många som vill tala om
Att du bör vara si och så
Gud Fader själv, han accepterar dej ändå
Och det kan du lita på
*
Du vet väl om att du är värdefull ...
*
Du passar in i själva skapelsen
Det finns en uppgift just för dej
Men du är fri att göra vad du vill med den
Säga ja eller nej
*
Du vet väl om att du är värdefull ...

2 kommentarer:

den moderna munken sa...

Å så har jag gjort också. Människor som gett mig allt och jag har lovat, och sen inte fullföljt. Jag brukar tänka att jag på något sätt är rädd för den där kärleken, att jag inte riktigt känner mig värdig eller något.

RUDIE sa...

Vi människor är kansje inte så olika när det kommer till stycket? :)

Men Kjärleken är god att ha. För Han sviker inte slik vi människor så ofta gör!