onsdag 17. oktober 2007

"Min engel Daniel" av Vassula Rydén


Jeg oppdaget Vasulla Rydèn i høst, og jeg har fortsatt ikke lest om alle åpenbaringer hun har fått. Idag så begynte jeg å lese om hvordan alt begynte, og at det var hennes skydengel som kom til henne.

Jeg syns det er så spennende og fikk lyst til å dele det med meg. Jeg må smile litt når hun får beskjed av engelen å skaffe seg en bibel, noe hun ikke har, eller egentlig heller ikke har lyst på!

Her kommer første avsnitt:



HUR MIN ÄNGEL TOG KONTAKT
av Vassula Rydén


Något av det första som min skyddsängel ritade på papperet var ett hjärta. Från hjärtats mitt ritade han en ros som växte ut från hjärtat. Döm om min stora förvåning när han sedan vänligt presenterade sig som Daniel, min skyddsängel. Han lämnade mig förvirrad men samtidigt i stor glädje. Jag gick som på moln hemma i vårt hus och upprepade högt för mig själv: ”Jag är den lyckligaste människan på jorden, och troligtvis den enda på hela jorden som kan prata med sin ängel som jag gör!”


Nästa dag återvände min ängel. Jag pratade i timtal med honom och vi hade mycket roligt. Han återvände också nästa dag, men till min stora förvåning hade han nu med sig änglaskaror från alla nivåer. Jag kände att himlens portar plötsligt stod på vid gavel eftersom jag lätt kunde uppfatta den väldiga rörelsen av änglar ovanifrån. De verkade alla vara uppspelta och glada, förväntansfulla. De gladde sig på ett särskilt sätt, och jag förstod att det var fest i himlen och att de firade någon högtid. Sedan sjöng alla änglarna i kör: ”En stor glädje stundar!” Jag förstod, oavsett vad det var för en högtid, så berörde den mig direkt. Förgäves försökte jag gissa vad den betydde. Denna kör sjöngs hela dagen, med samma ord och med bara några minuters tystnad mellan körsången. Varje gång himlen öppnades, upprepade änglarna samma kör.
De första orden min ängel uttalade om Gud var: ”Gud är nära dig och älskar dig.”Jag måste ha sårat Herren mycket i detta ögonblick för hans ord hade ingen som helst effekt på mig. När min ängel sade dessa ord om Gud, minns jag att jag tyckte det var normalt för en ängel att säga så, eftersom änglar lever nära Gud. Jag svarade inte och min ängel sade inget mer.
Först några dagar senare ändrade plötsligt min ängel sitt sätt mot mig och jag märkte hur allvarlig han blev. Med mycket högtidlig röst bad han mig att läsa Ordet. Jag låtsades inte förstå vad han menade med Ordet och bad honom förklara. När jag sade detta, blev min ängel om möjligt ännu mer allvarsam och sade, att jag mycket väl visste vad han menade, men tillade att det var den heliga bibeln. Jag hade redan mitt svar färdigt och sade honom att vi inte hade någon bibel hemma. Han sade att detta visste han redan. Han bad mig gå och skaffa en. Jag argumenterade fortfarande med honom, och sade att han bad mig om det omöjliga, eftersom jag bodde i ett muslimskt land (Bangladesh) och bokaffärerna inte sålde bibeln. Han sade att jag utan dröjsmål skulle bege mig till den Amerikanska skolan, där min son gick i skolan, och låna en från skolans bibliotek. Jag funderade huruvida jag skulle gå eller helt enkelt vägra och stanna hemma. Dessutom var det pinsamt bara jag tänkte på hur min man och alla mina vänner skulle reagera på detta. Tanken var absurd: jag, med en bibel i handen! Jag tänkte redan på olika ställen i huset där jag kunde gömma den, om jag mot all förmodan beslöt att skaffa en. Men när jag på nytt såg ängelns gravallvarliga min, bestämde jag mig för att lyda honom. Så jag gick till skolan. Där stod flera biblar på hyllan. Jag valde en och lånade hem den. Jag slog upp den för att läsa, precis som min ängel hade sagt åt mig att göra. Min blick föll på Psaltaren. Jag läste men jag förstod inte ett dyft. Detta var ett tecken från Gud, han visade mig hur blind jag var.


Vil du lese mer så kan du gå inn her: http://www.slig.se/SantLiv/slig/Daniel.html