tirsdag 4. mars 2008


IMMANUELS SÅNG
11 november 1993

Frid vare med dig. Det är din Herre som talar och det är till Min ära som Jag uppenbarar Mig själv för dig och för ditt samhälle! Kom, kom och sjung en sång för Mig.

Jag kan inte sjunga, Herre.

Du kan inte sjunga?

Låt Mig då, tillsammans med dig, skriva ned sångens lyrik.
Då, också om du bara läser dem tyst i ditt hjärta,
kommer varje stavelse bli en melodi
i Mina öron.
Skriv:

Immanuel kom,
kom, du Min älskade,
kom och upprätta Min själ,
kom och ge Min själ liv på nytt.
O du Faderns älskade Son,
Jag har öppnat Mitt hjärtas dörr,
hur länge måste Jag vänta
innan du stiger in i Min kammare?
Om du så blott går genom Mitt hjärta
skall dina salvor lämna ett spår
av den ljuvligaste doft
och din kärlek kommer att hela
Min eländiga själ.
Du kärlekens Ande,
unna Mig blott Min del av din kärlek.
*
Immanuel kom,kom du fullkomlige,
kom och hänför Min själ,
annars överväldigar sorgen Mitt
eländiga hjärta.
O du Faderns älskade Son,
så vacker du är.
Den Allrahögstes Son,
vem är väl som du?
Kom och led Mig i dina spår,
vi skall vandra tillsammans, vi skall följa de tecken
som Faderns hand har lagt ut
och som leder
till hans lustgård, full av behag.
Vi skall, Min älskade, enade i själ och hjärta
följa de ljuvt doftande spår
som din Fader lämnade kvar åt Mig.
Med safirer beströdde han Min väg
för att inge mod,
och för att stilla Mitt sinne tecknade han
sitt heliga Namn i olja på Min kropp.
O du Faderns älskade Son,du vars händer alltjämt,
sedan din uppståndelse,
dryper av den renaste myrra, kom och vinn Min själ
med en enda blick -det är nog för Mig,
att förlusta Mina ögon
i ditt ansiktes ljus.
*
Du vind i Min trädgård
och flödet som vattnar Min själ,
den upphöjda kärlekens källa,
med rätta tillber man dig, du helige.
Du, från vilken all fruktbarhet kommer,
utgjut din Ande över alla människor,
utbred din stora kärlek,
i himmelen och på jorden.
O du Faderns älskade Son,
du är idel skönhet - vad skall Jag då jämföra dig med,
du, som är Mitt liv?
Likt en pelare av rökelse,
lik en stråle av glittrande ljus,
likt andedräkten av den renaste myrra, står din närvaro, Herre,
majestätiskt inför Mig,
åh, som vore Jag
en drottning, lyfter du Mig upp,
du omfamnar Min själ
och viskar milt i Mitt öra ditt kärleksbudskap:
*
”Min duva, Jag är sjuk av
kärlek till dig.
Jag kommer från himlens höjd
för att besöka dig. Jag har lagt Min krona
åt sidan och stigit ner från Min tron
-Jag skall inte dröja.
Ty ännu endast en liten tid,
ännu en kort tid och baneret skall resas upp.
Jag skall förnya dig
och du skall få tillbaka din gudomlighet.
Min älskade, Jag skall ösa vatten
ur livets källa -i rikligt mått för dig som törstar efter Min kärlek.
Din konung skall inte unna sig någon vila,
nej, Min själs älskade,
inte förrän du låter honom
besegla ditt hjärta
med hans gudomliga kyss,
en kyss av hans mun.
Har du då inte märkt hur solen förmörkas
var gång du betvivlar Min kärlek?
Kom till Mig, käraste själ,
och Jag skall överösa dig med
oräkneliga skatter ur
Mitt heliga hjärta,
för dig ensam har Jag sparat dem
för att din själ skall bli skön som våren,
som ett elfenbens torn,
en himmel bara för Mig.
Har du då inte förstått hur Jag
fäst dig vid Mig?
Låt Mig åter få höra din röst...
*
”Väldig är din härlighet,
du smorde,
Guds offerlamm,
omgiven av dina änglar
och alla helgon.
Du oemotståndlige,
Faderns återsken,
ljus, trefalt heligt,
en i tre,
tre i ett ljus,
klarare än tusen solar,
hur har Jag befunnits värdig
att se Sonen
och i Sonen Fadern?
*
”Har du inte hört det, Min duva,

att de ringa fröjdar sig i Mig,
och att de fattigaste
jublar i Min närvaro?
Har du inte sett den svaghet
Jag har för den betryckte
och den lust Jag finner i att
undervisa de fattiga?
*
”Min Gud, Min Gud.
Vem är det som där blickar fram lik en morgonrodnad
skimrande i dunklet
som morgonstjärnan?
Vem är skönare än månen,
smyckad med solen,
och som öppnar en port i sitt hjärta?
*
”Hon är himmelens drottning.
Hon är Min moder och din moder
-den skönaste bland kvinnor,
vacker som himlen,
strålande som Min härlighet,
Min själs glädje.
Hon är kvinnan
prydd med en krans av tolv stjärnor
på sitt huvud,
härlighetens kärl,
en återglans av Mitt eviga ljus.
I Mina gårdar får hennes ansiktes ljus
alla stjärnbilder att blekna.
Hon är det sanna ljusets kärl,
Ordet
som blev kött och bodde ibland er.
Hon är nåd av nåden,
den vackraste psalm.
Hon är Min lovsång och Min glädje,
Min härlighet och stolthet.
Hon är himmelens port,
som leder sina barn
in till Mitt rike.
Hon är Mitt mästerverk.
Hon är din tröstares tröstare,
din Frälsares medfrälserska,
Min helige Andes brud.
*
Min dotter, Jag skall inte unna
Mig någon vila,
förrän Jag fört också dig
in i Min moders hus,till den kammare där Jag blev till,
för att visa hennes skönhet
också för dig.
Sedan skall alla mysterier,
som för dig syntes vara ett djup av gåtor,
lika plötsligt som blixten uppenbaras också för dig,
Min älskade, och du
kommer att förstå varför
kvinnan klädd i solen
nu stiger ner från Mina gårdar
till er i denna mörka tid.
Låt dina ögon, Min duva, blicka framåt,
låta din blick vila i fjärran.
På den stig Jag kom
skall Jag återvända, Min kära.
Jag skall komma och med Min egen hand
vakta på Min vingård.
Immanuel kommer att vara hos dig.”
...tycker du om den?

Mycket!

Välsigna Mig då. Prisa Mig och älska Mig...
Lovat vare ditt Namn, må kärleken lära oss att älska varandra. Må vi söka dig i hjärtats enkelhet, må din helige Ande komma över hela världen. Låt ingen av dina blommor vissna utan låt dem alla blomma med en sådan vällukt att de förhärligar dig, o du helige över alla heliga.


http://www.slig.se/SantLiv/slig/B6Immanuel.html

Bildet: freefoto.com

Ingen kommentarer: